Välkommen till *Snigelland*

B kom inte hem förrän idag, med allt sitt pick och pack. Hon försökte ännu en gång att övertala mig om att jag visst ville ha hennes kattunge på heltid, och så småningom kröp det fram varför. Hon har föstås träffat en kille som är kattallergiker, väldigt allergisk. Jag betonade vikten av att välja karlar med omsorg, d v s kolla om de är allergiska mot något man inte kan/vill göra sig av med: damm, katter, cigarettrök... Fördelen är väl att jag slipper ha honom springandes här hemma hos oss, eftersom jag inte vill ha hans liv på mitt samvete. Han kan få komma i sommar - om de fortfarande är ihop då - så vi kan sitta ute.

B frågade om jag kunde hjälpa henne att installera bredbandsmodemet under påsken, så jag lovade att komma på fredag eftermiddag. Eftersom jag ska ut imorgon kväll kan jag behöva vila upp mig under första delen av dagen. ;o) Karaokekväll... *nynnar*

Dessutom ska singelklubben Sista Chansen ha årsmöte. Ja, det är ingen riktig klubb, utan K har kommit på att samla ihop alla sina singelvänner av båda könen för att para ihop oss med varandra. Man behöver inte ansöka om inträde, man blir utvald att få vara med, men vi är lite osäkra om det går att utträda ur klubben. Ingen av oss har lyckats hittills, förutom M som - utan att rådgöra med oss andra - tagit ett eget initiativ och gått på date med en utomstående. Vilken oerhörd fräckhet! ;o) Alla medlemmar ska besiktigas och godkännas av minst tre medlemmar - och så tar hon en outsider! Nu vet jag inte i skrivande stund hur det gick, om det blev mer än bara en date. Spännande fortsättning i nästa nummer. ;o)

Jag håller fortfarande på med tvätten. Inte nog med att det var mycket tvätt, det var så många olika färger och sorter också. Jag slänger i en maskin då och då och tömmer tumlaren emellanåt. Nu börjar slutet närma sig, men det fyller ju på hela tiden. Hushållsarbete är otacksamt, men jag ska inte klaga. Det kunde vara värre. Nu har jag ju t o m vikt all tvätt jag samlat ihop på sängen, så det är bara socksortering och strykning kvar. (Nej, jag stryker inte sockorna, men en del annat.) Sockor kan jag sortera framför TV:n och strykbrädan står färdigt i vardagsrummet. Men först ska jag gå ut med stavarna!

B kom hem igår men planerar att åka tillbaka redan ikväll. Jaha? Och, tänka sig, tvätten "råkade" hon ta med sig hem. Ha! Den får stå tills hon kommer tillbaka före påsk, då hon får tvätta den själv. Jag har varnat henne: ingen tvätt ska hem, hon har tvättstuga i hyreshuset. Däremot kommer hon nog att lämna kattungen, eftersom den blivit könsmogen och skolan slutar redan på onsdag.

Nu ska jag fixa middag - jag återkommer senare ikväll!

(senare)
Efter middag och följande obligatoriska kaffetår, är jag nu redo att kasta mig över tangenterna igen.

B har åkt, men hon tog både katt och tvätt med sig!?! Ja, ja, då slipper jag fundera över det. A har varit till L idag, med E, för att köpa sig kläder men han kom hem tomhänt. Hmmm. Jag undrar om någon av dem köpte något alls och om de över huvud taget varit till L. Nå, det tänker jag inte bekymra mig om. Det är deras ensak.

Den senaste tiden har jag funderat en del på vad som är bra med att vara 40+ och jag har kommit på en del saker. För att nämna ett exempel: i många år har jag drömt om en liten sommarstuga. Gärna långt från civilisationen, där jag och min dator (om el finns, annars tänker jag mig ett anteckningsblock) kan ta oss tid att skapa berättelser. Ensam, med fågelkvitter i bakgrunden under dagarna och gärna skrivande i skenet av levande ljus på kvällarna... Sparsmakad inredning med bara det absolut nödvändigaste. Katterna trillande runt fötterna. Ledig klädsel men ändå vardagselegant. *skakar på huvudet*

Det skulle snarare bli: TV-abstinens, strömavbrott alternativt ett evigt kämpande för att göra upp eld om jag vill äta varm mat, idétorka, småkryp som invaderar, tristess... För att inte tala om att försöka ha gäster - laga mat och diska utan indraget vatten eller el... Nej, jag tror faktiskt inte jag vill ha någon sommarstuga. Vid 40+ kan jag fnysa åt såna drömmar. Jag unnar mig rätten att leva bekvämt, och om jag någon gång på sommaren vill åka någonstans så kan jag bo på hotell och äta på restaurang. Jag vill ha lite guldkant på tillvaron. Strapatser är jag för gammal för, inte för att jag inte orkar utan för att jag inte vill.

Förvirring, ja. Det var det jag skulle komma fram till, efter den här lilla utvikningen. Det är den totala förvirringen på jobbet jag tänkte nämna redan tidigare. Eftersom vi bytt rum funkar inte telefonen. Ingen vet vem som ska flytta anknytningen, för alla säger att det inte är dens bord. Mailen funkar, däremot, så jag fick massor med telefonmeddelanden från växeln om att ringa personer som sökt mig. Då har jag fått springa runt och söka en telefon jag kunde använda. *suck* Hoppas det reder upp sig på måndag, annars blir jag galen. Att flytta telefonen en fredag eftermiddag var kanske inte så smart, jag skulle gjort det direkt på morgonen innan folk börjat varva ner. Får hålla det i minnet till nästa gång!