Välkommen till *Snigelland*

Idag har jag inte mycket nytt att berätta. B har åkt tillbaka till K, med sin katt, och A varvar telefonsnacket med personliga besök hos sin E. Själv har jag inte gjort speciellt mycket, annat än att jag lät B övertala mig att fixa köttfärssås och pasta till middag. Eftersom det blev över mycket sås kommer det att bli lasagne imorgon på middagsbordet. Konstigt: jag älskar lasagne men är inte speciellt förtjust i köttfärssås? Jag tror jag har förätit mig under årens lopp.

Jag såg ett program tidigare, som handlade om överviktiga personer som började banta. Det ska bli intressant att se om jag kommer ihåg att kolla på de andra avsnitten så jag får se hur det går för dem. När det går på en mer "udda" kanal brukar jag glömma bort att zappa dit.

Idag har jag varit till veterinären och rakat katthonan. Hon har varit full av tovor, stora otäcka tovor, som suttit likt kakor under magen och på sidorna. Jag vet att det inte är lämpligt att låta henne gå för länge med dem, men det är betydligt dyrare att frisera katten än sig själv. Därför drar jag ut på det så länge jag har hjärta till det. Nu har det blivit varmare också, förhoppningsvis inga fler dagar med 25-30 grader kallt, så nu är rätt läge att klä av henne. Kattstackaren får springa omkring naken tills pälsen vuxit ut igen!

I vanlig ordning har jag knäppt före-/efterbilder och den här gången har jag lagt dem i Bildbevis. Jag tog ledigt hela eftermiddagen för att göra det här, så jag hade gott om tid efter lunchen att bli klar. Så gott om tid att jag hann lägga mig på soffan en stund... Oj! Jag vaknade en kvart efter att jag skulle varit hos vet! Kastade mig upp, letade rätt på katten och burade in henne, och så iväg i full karriär. Haha! Det är första gången jag försovit mig till ett veterinärbesök! ;o)

A jobbar hela dagen och kommer snart hem. Jag vet inte vad jag ska hitta på till middag idag. *suck* Lika tråkigt varenda gång. Antagligen blir det pyttipanna, för det vet jag finns hemma. Allt för att slippa gå och handla. Det underlättar faktiskt en hel del under veckorna om jag gör matsedel, men det förekommer bara sporadiskt hos oss numera. Kanske vi äter hämtpizza idag istället? Alltså, vår pizzeria har de godaste pizzor man kan tänka sig! Och inte bara pizzorna, utan all mat är jättegod! Missförstå mig inte, det är inte så att de förra ägarna hade dålig mat, den var också god, men nu är maten jättegod. (DaKing skulle stortrivas, Carra!)

Först av allt vill jag tacka de som kommenterat gårdagens inlägg. Tack! Det värmer att veta att ni finns och bryr er om! *stor bamsekram*

Idag är det på dagen sju år sedan påskafton 1998, den dagen min älskade M kände att han inte orkade leva längre. Jag blir fortfarande nojig runt påsk, och i april över huvud taget, men det går bättre och bättre för varje år även om det fortfarande gör ont. Idag orkade jag inte gå till jobbet utan ringde och sjukskrev mig.

Varning! Stark läsning följer! Känsliga läsare varnas!

M hade varit deprimerad i tio år och hade försökt ta bort sig flera gånger tidigare, så när jag vaknade tidigt på morgonen och upptäckte att han var borta, visste jag vad som hänt. Han var inne i en sämre period, som han ofta var under vårar och höstar. Jag gjorde en snabb koll i hela huset, inklusive garderober och skrubbar, samt garaget (fristående ute på gården) inklusive bilen, kollade vilka kläder som saknades och ringde sen polisen. Det var hård skare och skoterspår åt alla håll; jag hade ingen aning om åt vilket håll han gått.

Det går inte att beskriva hur långa timmarna var innan han hittades. Jag minns den dagen som i ett töcken; telefonen som ringde hela tiden, poliserna som kom förbi då och då och kollade om jag hört något från bekanta (hoppet fanns att M gått till någon bekant för att prata, förvirrad som han var - han hade t ex ingen tidsuppfattning och visste inte om det var natt eller dag) och berättade vilka områden de sökt av, helikoptern som dånade fram och tillbaka över samhället och älven. Jag mår fortfarande illa när jag hör helikoptrar... Mor & far var här, jag hade ringt efter dem så fort jag trodde att de stigit upp (jag vaknade som sagt väldigt tidigt på morgonen).

Sent på eftermiddagen kom det jag väntat på. Två poliser som knackade på och ville komma in... De hade tråkiga nyheter, men de långa timmarna var slut - nu fick jag äntligen veta vad som hänt. Det är inte mycket kvar att tillägga, annat än att jag utvecklat en enorm sympati för de som drabbats av att någon anhörig försvunnit, sånt som står i tidningarna någon gång då och då. Jag vet hur otroligt sakta tiden går när man väntar på det slutgiltiga beskedet. Varje minut är en timme lång.

Jag vet när, jag vet var, jag vet hur, jag vet vem, men jag vet inte varför. Den här sista gången lämnade han inget brev efter sig, vilket han gjort ett par gånger tidigare när han försökt utan att lyckas. Det är inte säkert att jag ändå förstått honom, för de brev jag hittat tidigare var väldigt förvirrade. Viktigt är ändå att jag inte känner skuld. Jag har gjort vad jag kunde och mer därtill. Det var en ständigt nedåtgående spiral: så fort han mådde bättre slutade han medicinera och när han sen blev sämre igen vägrade han låta sig medicineras.

Nu har sju år gått. Vi har återhämtat oss rätt bra, juniorerna och jag. Livet flyter vidare, även om det aldrig blir detsamma igen. Vi glömmer inte, men det blir lättare att leva med smärtan allt eftersom tiden går. Jag drömmer fortfarande om M någon gång då och då, men inte så ofta nu för tiden. Ibland blir jag arg på honom: den jäveln! Lämna oss på det här viset! Visst tänker jag ibland på om det fanns något mer jag kunde ha gjort, men det fanns det inte. Det var vägs ände.

Jag kallar mig singel istället för änka. Ordet "änka" ger i alla fall mig bilden av en liten tant med hatt och käpp, ungefär. ;o) Och det, kära vänner, är så långt från mig man kan komma!

(senare)
Som om dagen inte var tillräckligt eländig att ta sig igenom, så har jag ännu en sorglig nyhet att berätta: lillkatten, min solstråle, min ögonsten, har blivit överkörd precis utanför vårt hus. Han drog sina sista andetag i min famn. Hjärtat slog fortfarande i den lilla krossade lealösa kroppen när jag lyfte upp honom men efter bara en liten stund var det över...

Det bidde ingen date. Den är inställd på obestämd tid; han fick "andra planer". Jaha. Jag kan alltså känna mig blåst. Ja, ja, så går det när man är för framfusig. *skär tänder* Nu ligger bollen hos honom: han vet var jag finns om han skulle ändra sig.

Jag tog kameran istället för stavarna när jag gick på dagens promenad, och resultatet kan skådas i Bildbevis. Det var skönt med en promenad men det blåste upp ordentligt innan jag vände hemåt, så jag kände att värmen inte kommit riktigt än. När jag startade var det knappt ens en liten bris, så jag tog fleecejackan (som inte är vindtät), och det var nästan kallt när jag gick hem. Solen värmer dock och det gör mycket. Det ar fascinerande att se hur mycket det har tinat bara de senaste dagarna!

Igår var jag hem till Byn, efter de leriga grusvägarna. Eftersom mor & far inte sett fjolårets revy, där B medverkade, hyrde jag den på DVD och packade med min DVD-spelare i bilen och åkte iväg. De var så glada att äntligen ha fått se den! Jag lämnade kvar både filmen och spelaren för L och E kom och ville se den också, så E skulle ta med grejerna till mig på kvällen, när han skulle jobba.

På kvällen åkte jag till I och C och drack kaffe med dem framför TV:n, medan vi skvallrade om allt möjligt. Mest jag och C, förstås, eftersom I försvann till en annan TV för att se fotboll/hockey/någon sport i fred. ;o) (Jag ÄR faktiskt helt ointresserad av allt vad sport heter och har ingen aning om vad han såg.)

(senare)
Jag måste bara berätta om lillkattens senaste byte. (Ja, Carra, här dök han upp igen!) Den senaste tiden har jag sett ovanligt mycket lösa mjukplaster runt vår gård. Ni vet; plastpåsar, remsor av förpackningar, etc. Nu vet jag var de kommer ifrån... Den skyldige kom promenerande hem med en plastpåse i munnen och blev väldigt förtörnad när jag skrattade så jag tjöt. De andra katterna kommer hem med råttor och fåglar, han bär hem plast. Jag får väl vara glad att han slutat bära hem blöjor... ;o)

...på något gott, o s v, ja, ni vet. Min date är uppskjuten till nästa helg. :o( Nåväl, den blir av, det är inte så att han ballat ur, vi flyttade den bara. Eller "vi" är inte rätt ord: jag flyttade den, eftersom jag fått mens. Det gäller att vara i trim ifall att...! *ler lystet*

Det är ganska kul, egentligen, hur den här daten kom igång. Jag sprang på en gammal bekant som jag inte träffat på länge. Helt plötsligt slog det mig att han var singel, precis som jag! Eftersom jag inte är direkt buskablyg av mig *host host harkel* så bjöd jag in mig på middag-med-vin-så-jag-inte-kan-köra-hem-efteråt hemma hos honom (!) innan han alls hann säga emot. Ha! Så ska de tas! Och som den gentleman han är så gör det inget att middagen flyttats en vecka. Har vi nu klarat oss så länge utan varann ska väl inte en vecka spela någon roll.

Träffade C när jag var och handlade ikväll. Vi pratade en stund om allt möjligt - det är länge sen vi setts - och det visade sig att hon bytt herrsällskap sedan sist. ;o) Eller rättare sagt har de hållit ihop rätt länge, det är bara det att jag inte hängt med. Hon har det aningens turbulent just nu med både jobb och privatliv, men är på gott humör ändå, även om det syns att hon har det slitigt. Inte med herrsällskapet - där tindrade ögonen på henne - men med annat.

Åh, jag ville att det skulle vara fredag idag!!! Jag har Stark Nedräkning nu och ser fram emot lördagens middagsdate. Nyfikna läsare undrar förstås vem jag egentligen ska träffa, men där har jag ett lagom undanglidande svar: i de lugnaste vattnen simmar de största fiskarna... *fniss* Fortsättning följer. ;o)

M kom förbi på jobbet med mitt smink idag så nu har jag två nya läppstift att testa! Visst snabbprovade jag dem framför närmsta spegel men torkade bort dem igen. Imorgon ska jag gå ut hårt med det ena ;o) för det andra verkade inte vara riktigt den färg jag trodde det skulle vara. Jag beställde ett som skulle matcha min rosa cardigan men... Näeh. Det blir inte rätt färg när jag sätter det på läpparna. Ja, ja. Jag har annat jag kan matcha det läppstiftet med. (F ö får jag nog börja köpa in kyssäkta läppstift i fortsättningen, tror ni inte det? ;o) Man kan ju alltid hoppas!)

Igår var jag ute en sväng med stavarna. Jag gick ända till K, där jag tog vätskepaus, och sen hem igen. Efter vägen mötte jag A, som var ute med hunden. Som tur var varnade hon mig för ett glashalt område lite längre fram, där vätan på vägen hunnit frysa till is. Det var svinhalt! Tur att hon varnat mig, annars hade jag legat raklång direkt, då jag inte har broddar på vare sig skor eller stavar längre. Det fryser snabbt på, när kvällen kommer, även om det är ljust längre.

Det här blir en lååång månad. Det är otroligt mycket månad kvar i slutet av pengarna men jag ska få det att gå ihop. Så länge inte B kommer hem klarar A och jag oss på det som finns hemma. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så stor skillnad med en unge mindre i hushållet, men ack vad jag bedrog mig. Det kan ju även bero på att jag köper lite extra godsaker när hon kommer hem, förstås. ;o)

Jag börjar med lite Tjejsnack, för att värma upp skrivotinet i fingrarna (minnesgoda läsare kanske minns att jag uppfann ordet "skrivotin" för ett tag sedan).

Filosofiska frågor: 1. Tror du att vi är styrda av ödet eller har vi en fri vilja? En lagom blandning av både och, tror jag. Vissa saker kan vi helt enkelt inte välja, annat bestämmer vi själva utan att ödet får blanda sig i. Ungefär. 2. Finns det moraliska "regler" eller bör man alltid se till konsekvenserna av en handling för att avgöra om den var bra/dålig god/ond? Vilka svåra frågor den här veckan! Där ställer jag en motfråga: vem avgör var de moraliska gränserna går? Det som är OK för mig är kanske helt förkastligt för någon annan. 3. Kan det någonsin vara okej att ljuga? Jadå! Helt klart. 4. Om ja, i vilka situationer? Vita lögner för att inte skada/såra/oroa en annan människa, t ex. 5. Tror du att människan föds ond eller god eller som ett oskrivet blad? Jag tror faktiskt människan föds god. Att livet sedan formar olika individer av oss är ofrånkomligt, men god från början: definitivt ja.

Oj, det var en svettig omgång denna vecka! *torkar pannan* Så över till dagens ämne: varför?

• Varför finns kattmat inte med smak av råtta, sparv och harunge? Och varför finns det alltid med oxsmak? Jag vet vad mina katter släpar hem och än har jag inte sett någon oxe...
  
• Varför hamnar man alltid i den kö som går långsammast när man har som mest bråttom?
  
• Varför passar skorna som åt Askungen i affären, men hemma har ens fötter plötsligt förvandlats till Kalle Ankas?
  
• Varför tycker vi det är härligt varmt när det är +10 grader på våren och rysligt kallt när det är +10 grader på sommaren?

Det finns en hel del att fundera på, som synes. Kanske du också har något du alltid undrat över? ;o)

Jag kan inte hålla mig längre! Nu måste jag berätta min hemlighet! *vinkar åt Carra att komma närmare* Jag har en date!!! På lördag är jag bjuden på middag! *blinkar* Håll tummarna, allihop, för att det går bra! Närmare detaljer vill jag inte gå in på just nu, jag vill se hur (om) det hela utvecklar sig. Det är ju trots allt bara en middag.

(senare)
Tro inte att jag kunde låta bli att fingra lite i designen igen! Den här gången bytte jag ut texterna i rubriken och autografen - men nu ska jag låta layouten vila i frid ett tag framöver. Tills det börjar klia i fingrarna på mig igen... ;o)

Vissa saker kan jag bara inte låta bli. Igår, t ex, när jag var och handlade mat "råkade" jag gå förbi resterna av bokrean - och tror ni inte att en liten rackare hoppade ner i vagnen! Hoppsan! =:o)

Andra saker kan jag helt förtränga att jag ska göra. Stavgången är inte uppdaterad på ett tag men jag tänker på den då och då. ;o) Nu har jag lyssnat klart på min CD-bok men jag har en kvar som jag inte har lyssnat på än. Samtidigt tror jag att jag ska börja gå utan hörbok, för nu vill jag ju höra fågelkvitter och njuta av våren. I söndags var jag ut en dryg timma och stavade, och det kändes konstigt att gå ut utan broddar och med gummitutorna på stavarna. Herregud, det är bart på vägarna!

Så har jag varit iväg och lekt datasnille igen. Ännu en kväll hos B, men nu ska väl allt vara fixat. Hoppas jag. Nu vill jag bara lägga mig på soffan framför TV:n och sova - nej, jag menar vila mig en stund. ;o)

När jag slutat jobbet för dagen skulle jag gå på Apoteket och till affären. De har gemensam parkering, och precis när jag var utanför Apoteket kom A susande med Volvon på tvären, sladdande på två däck mitt i efter-jobbet-rusningen. Jag studsade av ilska när jag rusade fram till honom och skällde ut honom efter noter! Visst försökte han spela tuff (-Vadå, det hände ju inget!) men det tog jag snabbt ur honom. När vi kom hem skällde jag ut honom ett varv till, för säkerhets skull, ifall det inte fastnade första gången. *ungar!*

Ikväll ska jag försöka hålla mig vaken tills CSI är slut men det blir nog tufft. Ögonen hänger redan på halv stång, eftersom jag steg upp redan halv 5 i morse. Fråga inte varför, det vet jag inte själv. Jag vaknade, helt enkelt, och var jättepigg. Hann fixa till det som var kvar att göra på websidan (den här, alltså), kolla mailen både här och där, skriva en snutt i dagboken, o s v. På lunchen gjorde jag en liten banner (heter det så?) som folk kan använda om de vill. Det var knappt jag hann äta, för "jag skulle bara". ;o)

Det är ett stående skämt hos oss på jobbet, att man "bara ska". Det oidentifierbara man "bara ska" kan ta allt från några sekunder till (vilket är vanligare) hela kafferasten eller större delen av lunchen.

Min hjärna börjar lägga av nu. Jag "ska bara" först, innan jag stänger av datorn för ikväll. ;o)